Fyra fäder men en far (Harrys morfars morfars farmors far)

13 oktober, 2012

Året är 1766. I byn Nordbäck följer grannar och vänner Margareta Pärsdotter till gravens vila på Gagnefs kyrkogård. Bakom kistan går också Margaretas sex barn. Maken är sedan länge avliden. Vi de kyrkliga pålysningarna konstaterar prästen att Margareta Pärsdotter fört ”en stilla och saktmodig wandel”.

Men stämmer det verkligen? På Släktforskarnas hus i Leksand, där allt landets kyrkobokföringsmaterial finns samlat, finns också Gagnefs födelsebok för den aktuella tiden. Och födelseboken berättar att fyra av Margaretas barn haft fyra olika namngivna fäder: Johan Buredel, Hans Åtting, Hans Persson och Hans Bröms. Hur går det här ihop, med ”en stilla och saktmodig wandel”?

Förklaringen får vi om vi följer upp en uppgift i Gagnefs vigselbok från 1707. Där berättas det att Margareta Pärsdotter den 7 maj gifte sig med ”Johan Buredel, född i Naijdendorf i Saxen; en af de saxiske krigsfångar, som blef fångat 1706 vid Fraustad i Påland”. Hur kom han till Gagnef? Och hur länge var han gift med Margareta Pärsdotter?

På våren 1706 vann den svenska armén under ledning av Rehnsköld en lysande seger över den sachsiska armén vid Fraustadt. Några månader senare stod Karl XII själv segerrik vid den ryska gränsen. Till Sverige fördes från dessa strider inte mindre än 6.344 sachsare och polacker som krigsfångar. Av dessa hamnade drygt 300 i Falun.

Karl XII hade vid samma tid beslutat att de sachsiska krigsfångar, som bekände sig till den evangeliska läran och trolovades eller gifte sig med svenskor skulle friges och bli svenska medborgare och sedan underhålla sig själva. I och med att de avlagt en medborgared slapp de också risken att bli utväxlade. Hur Johan och Margareta träffade varandra är okänt men våren 1707 gifte de sig och slog sig ner i Margaretas föräldrahem i Gagnef. Året därpå föds deras första barn och följdriktigt står som fader antecknat Johan Buredel. I Gagnef försvenskades senare den tyske soldatens namn.

Av Johan blev det Hans och Buredel försvann och ersattes med Persson. Svärfadern hette ju Per. Nere på kontinenten fortsatte kriget. 1708 började Karl XII marschen österut mot det ofantligt stora ryska väldet.

I juni 1709 stod slaget vid Poltava, där den svenska armén förlorade mer än 9.500 man. Dalregementet utplånades helt. I juli samma år når en depesch från Svartahavsområdet Stockholm. Kungens beslut är entydigt: En ”rekrytering af alla nummer vid Dalregementet” skall omgående göras.

Det visade sig då att Åttings rote i Gröntuf hade svårt att hemma i byn få tag i någon lämplig soldat. Men i Nordbäck fanns ju Hans Persson, den tyske soldaten från Naijdendorf. Vid generealmönstringen den 12 mars 1710 blir Hans soldaten nr 64 Åtting vid Gagnefs kompani. I december samma år föds makarnas nästa barn, tvillingar.

I födelseboken står antecknat som fader ”Hans Åtting tvenne döttrar”. Men då befinner sig Hans Persson Åtting i Stockholm, dit det andra Dalregementet beordrats.

Först i juli året därpå får Hans Persson se sina tvillingar. I juni 1712 bröt Dalregementet åter upp och nu för avmarsch till Stralsund, den sista basstationen i det svenska östersjöväldet. I december segrade Dalregementet över danskarna vid Gadebusch men året därpå tvingades Stenbock att kapitulera med den svenska hären vid Tönningen.

Av Dalregementets 1.160 soldater och officerare återstod endast 145 man. De sjuka, sårade och döda lämnades kvar i Tönningen. Bland de sårade fanns även Hans Persson Åtting.

Hösten 1715 kommer Hans Persson hem till fru och barnen i Nordbäck. Några månader senare var det dags att sätta upp det tredje Dalregementet. Nu fick Hans Persson gå in i hemmaroten nr 61 Klipp. Under Karl XIIs eget befäl angrep i slutet av juni Fredrikshalls fästning i Norge. Staden intogs men inte fästningen.

När så arméns underhållsbataljon blev utslagen, drogs den svenska armén tillbaka och i januari 1717 fick Dalregementet återvända hem till sina rotar. På hösten samma år föddes makarnas tredje barn och nu heter Hans Persson. Ny uppbrottsorder för Dalregementet kom hösten 1718 för ett avgörande anfall mot Norge. Hans Persson hade nu avancerat till korpral och blev nr 49 Bröms vid Gagnefs kompani.

Innan regementet dock kom fram till huvudarmén, som belägrade Fredrikstens fästning, nåddes soldaterna av budet om kungens död. Regementet vände om och vid jultiden var soldaterna åter hemma i Dalarna. År 1720 föddes så makarnas fjärde barn och som fader står nu antecknat Hans Bröms.

År 1721, sedan Dalregementet deltagit vid kustbevakningen i Gävletrakten, slöts så fred och Dalregementet hemförlovades ”efter 21 års nästan oavbruten tjänstgöring i fält”. Vid mönstringen står om Hans Persson Bröms antecknat: ”Karlen är sjuk i landet”.

Åtta år senare avled Johan Buredel alias Hans Åtting alias Hans Persson alias Hans Bröms i lunginflammation. Soldatänkan Margareta Pärsdotter avled 37 år senare sedan hon fört ”en stilla och saktmodig wandel”.

(Publicerad av SUNE GARMO i Dalademokraten 1998-01-08)


%d bloggare gillar detta: