På Club Saltsjön häckade spionerna

13 oktober, 2012

Det var full rulle på ångaren Saltsjön på 60-talet. Hon låg förtöjd vid Strandvägen i Stockholm som nattklubb. Konstnärer, knarkhandlare, skådespelare, diversekändisar och diplomater. Alla vimlade ombord.

Enligt vissa källor drevs stället av revyartisten Gunnar Ahl. Enligt andra var det Janne Halldoffs bror Bosse. Rollerna i delar av verksamheten är dock oklara.

Mannen som skötte ångpannan hette Harry Forsberg. Han var före detta främlingslegionär.

När Harry hade kommit hem från legionen på 40-talet fick militären ögonen på honom. De ville ha honom till specialjobb av hemlig natur. Men för att testa om hans story var äkta skickade de ut en kalaspingla som var skrivare på staben i Vaxholm. Hon väntade på ett fik i Gamla stan där han brukade dricka kaffe.

Jodå, Harrys story stämde. Han fick uppdrag. Dessutom gjorde han kalaspinglan gravid. Men gamla legionärer byter inte blöjor, så sonen Donald växte upp med sin mamma:

– 1967 då jag gjorde min värnplikt som röjdykare bestämde jag mig för att söka reda på farsgubben som jag bara hört talas om. Jag hittade honom på en gammal ångbåt vid Dramaten. Club Saltsjön var en plats där folk som sökte lite skoj på nattkvisten kunde roa sig. Där fanns allt att tillgå…

Donald fick jobb i baren på helgerna. En kväll bad Harry honom att gå till en adress på Östermalm. Någon av figurerna han träffat ombord ville tala med honom. Donald gick dit, och ett par timmar senare var han enrollerad i den hemliga spionorganisationen IB.

Ett av hans första uppdrag blev att sitta på restaurang Tennstopet och kolla vilka journalister som blev bjudna på gratisöl av folk från sovjetiska ambassaden.

– Club Saltsjön var också en spioncentral. Det var klackarna i taket natten igenom. Men gästerna visste inte att det var ett vattenhål arrangerat av den svenska underättelsetjänstens avdelning för särskilda åtgärder. Om det kom rätt diplomater ringdes det in horor till de fyra avlyssnade hytterna bak i båten. Jag fick hela tiden instruktioner om att inte snacka, vad jag än såg. Jag tror att det var uppgjort så att polisen inte skulle bry sig om stället. Det som pågick där skötte militären.

Men alla på Club Saltsjön kände inte till spioneriet.

Sångaren Bernt Staaf bodde på båten ett tag, mot att han städade. Cornelis Vreeswijk, Monica Zetterlund, Tommy Berggren och andra stjärnor fanns bland gästerna. Tomas Bolme gick där regelbundet:

– Det var där Stefan Böhm och Roffe Skoglund sa åt mig att ”Du kan inte spela teater”, så jag sökte till scenskolan, fast jag levt på det sedan jag var 14. Jag minns att Tollie Zellman var där också. En fantastisk kvinna. Det var hon som sa ”Nä, något fnask har jag inte varit, men jag har varit generös…”. Hennes son kallades Fula Gubben. Club Saltsjön var ett väldigt bra raggställe…

På Club Saltsjön satt inte bara spioner och artister. Där häckade också en av de gamla Klarabohemerna. Donald Forsberg minns honom väl:

– Han kallades intellektuelle Johan, diktade och var känd för att ha bott i en sandlåda. Han hade varit kompis med Ferlin och sov ofta ombord. Han dog plötsligt nyårsnatten 1967. Men vi tyckte inte att festen skulle avbrytas, så vi lade honom på ett bord och ställde dit en öl, av respekt på något vis.

I går eftermiddag talade jag med Tom Smith som är maskinist på Saltsjön idag. Han sa att han hade hört om avlyssningen ombord, och att det satt folk i en lägenhet på Strandvägen och lyssnade. Men att öppna nattklubb igen tror han inte på.

– Det är för mycket regler numera. Det var enklare på 60-talet, och roligare.

Donald Forsberg torskade inte när IB avslöjades. Han jobbade där, och i liknande organisationer fram till 1994. Nu tar han det lugnt på Gotland.

Sens moral: i politik och nöjesliv är allting föränderligt, bara gamla ångbåtar består.

Robert Aschberg

Aftonbladet 2007-01-13

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/robertaschberg/article474695.ab


%d bloggare gillar detta: